Så det spelar ingen roll hur mycket "åtgärder" man sätter in. LAS kommer sabotera för ungdomarna ändå.
Det visade inte minst de rödgröna själva då de mer än fördubblade ungdomsarbetslösheten mellan 2000-2006 från 10,5 till 21,5% under deras sista år vid makten! Trots en lång global högkonjunktur, trots världens högsta skatter och trots alla socialistiska "åtgärder" man kan tänka sig och trots att industrin gick på högvarv - så misslyckades de rödgröna totalt!
De rödgröna mer än fördubblade ungdomsarbetslösheten under optimala förhållanden för full sysselsättning!
Men vad kan man då göra? Man kan göra mycket. En av de bästa lösningarna - i mina ögon - är att:
1 2 3 4 5
- Skrota LAS! Anledningarna är enkla - som det är idag så bestämmer facket vilka som ska vara anställda på företag - inte företagen. Det är fel. "Först in - först ut"-regeln gör att ungdomar åker ut så fort det svajar i ekonomin. Trots att det är just den kompetens som ungdomarna har som behövs på företaget just då! Det är sjukt fel. Så skapas inte välstånd i ett land. Så skapas misär.
- Alla får 100% i a-kassa! Detta ska naturligtvis gå hand i hand med mycket hårdare krav på att söka jobb och att söka jobb som inte alltid är i fas med ens kompetens. En känsla av stolthet och moral för att jobba - vad än jobbet må vara - måste återuppbyggas i Sverige!
- Sänk skatterna för småföretagarna kraftigt! Vi småföretagare kan minimera ungdomsarbetslösheten bara vi får lite uppmuntran, några morötter och inte behöver riskerar konkurs för att vi expanderar.
1 2 3 4 5
Jag är kluven i frågan.
SvaraRaderaSist-in-först ut skapar problem, men skapar också en stabilitet och en enkel regel att gå efter i tider av varsel (som brukar innefatta massa undantag iof iaf på arbetsplatser med mkt olika kompetens).
Jag känner inte alls igen att "facken bestämmer " dock - tvärtom. I de omgångar då företag jag har jobbat på har dragit ned (tjänstemannasektorn) så har företaget i princip kunnat avskeda de dom velat - dock i vissa fall med lite förhandlingar som givit de avskedade bättre villkor än annars.
Ett problem med att avskaffa LAS är ju som ett exempel gruppen 50+ - om man blir avskedad i den åldern efter många år på en arbetsplats - hur skall många i denna grupp få nya jobb ? Hur skall man orka motivera sig ett par år innan pensionen ? Då får vi en risk att få en ny problemgrupp !
Yngre förmågor har iaf en driv och ett nytänk som är eftertraktat - och man har lättare att vidareutbilda sig (det är vetenskapligt bevisat att lärande är lättare i yngre år)- efter 30-40 år i arbete har många inte samma driv och tänk - och är inte lika attraktiva på arbetsmarknaden.
Så även om det inte är önskvärt att ställa ngn utanför arbetsmarknaden som grupp betraktat så är ändå yngre förmågor den grupp som har det lättast tror jag...
Såklart arbetsgivarna vill ha de bästa kvar, med all rätt, men i det större perspektivet så finns det en lönsam samhällsekonomi att inte alienera även de mediokert presterande från arbetsmarknaden, och även på en arbetsplats fyller många av dessa personer en funktion, även om de inte får dominera...
Vad är kostnaden, rent ekonomiskt men räknat på längre sikt och medräknat indirekta kostnader, att ha folk sittande i arbetsmarknadsåtgärder och toppresterande personal på företagen, istället för att ha en andel med en medioker lön på ett företag som kompletterar de toppresterande.
Då tar jag ändå inte upp de personliga hänsynen.
Men att ha folk inne på arbetsmarknaden istället för att dom går hemma, deprimerade på sjukpenning eller bidrag, alternativt som arbetslösa och inte klumpa ihop dessa personer i enstaka företag som är villiga att ta sig an dom till lågpris/eller med bidrag - utan istället motivera dessa personer med att sprida ut sig bland alla andra på "vanliga" jobb kanske är bra ekonomi trots allt !?
Jag är som sagt kluven, men jag tror frågan är mer komplex än initialt kan tyckas...
/K
Jag tror inte att någon grupp behöver bli lidande bara för att lagen slopas eller blir mer rättvis.
SvaraRadera