lördag 14 mars 2009

När ledare styrs av ledare.

Aktuellt i Politikens chefredaktör Eric Sundström ser absolut ingen kris hos Socialdemokraterna i sin ledare. Han ser inga svårigheter i samarbetet mellan Miljöpartiet och Vänsterpartiet heller. Eric Sundström ser ingen som helst anledning till att fördjupa sig i att opinionssiffrorna är i fritt fall för S eller att de rödgrönas ledare knappt har förtroende av en fjärdedel av Sveriges befolkningen.

Eric Sundström har som så många andra socialdemokrater stoppat huvudet i sanden eller eget träck för länge sedan. Och visst måste man ha huvudet ganska långt nedstoppat för att lyckas formulera följande rad:

"Med Ibrahim Baylan som partisekreterare visar Mona Sahlin att förnyelsen fortsätter. Hon kör vidare och använder all kraft till att genomföra det mandat hon fick när applåderna dundrade 17 mars 2007."

En omorganisation med samma gamla gubbar kallas för förnyelse av chefredaktören. Handlingsförlamning kallas för handlingskraft. Det är som att Lars Lagerbäck byter ut Kim Källström mot Anders Svensson i mittfältet och sportreportern Sundström kallar det för handlingskraftig förnyelse! Det är falskt och desperat. Var och varannan mening som Eric Sundström hamrat ner på tangentbordet andas känslan av att hålla skenet uppe till varje pris - propaganda.

Men jag tror att det har blivit så här tokigt bara för att chefredaktör Sundström vill behålla sitt eget huvud. Det är ju så enkelt att få sparken för arbetsbrist nu i dessa tider - tider som kanske till och med Eric Sundström skulle beteckna som kristider?

Då är det bäst att ta det säkra före det osäkra - speciellt då VD:n på tidningen som Eric Sundström skriver för heter Bo Sahlin och är make till den som inte har några som helst bekymmer med någonting i hela världen.

Fotnot: Det är inte första gången som Eric Sundström utsetts till att rädda Mona Sahlins skinn. När Lotta Grönings bok "Sanning eller konka" - som handlade om Mona Sahlins politiska liv - kom ut så kallade han det för "Ett slaskigt angrepp på Sahlin" och "En bok som balanserar på en slak lina mellan banalt skitsnack, påståenden utan minsta försök till källhänvisning och rent förtal".